I den stora sorgens famn.....

...finns små ögonblick av skratt.

Som jeg skrev før i dag, så bruker jeg musikk til å sette ord på følelsene mine. Der har jeg min ventil.

I kveld deler jeg to sanger jeg har funnet fram på Youtube. Ted Gärdestads sang, "I den stora sorgens famn" og Simon & Garfunkels "Bridge over Troubled water"

 

I den stora sorgens famn

finns små ögonblick av skratt

så som stjärnor tittar fram

ut ur evighetens natt

och i solens första strålar

flyger svalorna mot skyn

för att binda sköra trådar

tvinna trådar

till en tross

mellan oss..

så vi når varandra

I den hårda tidens brus

finns de skrik som ingen hör

allt försvinner i ett sus

som när vinden sakta dör

alla tårarna har torkat

till kristaller på min kind

jag har ropat allt jag orkat

allt jag orkat efter dig

hör du mig

kan vi nå varandra

I den långa vinterns spår

trampas frusna blommor ner

och där ensamheten går

biter kylan alltid mer

ändå har jag aldrig tvekat

mellan mörker eller ljus

för när månens skära bleknat

har allt pekat åt ditt håll

och från mitt håll

kan vi nå varandra

I den stora sorgens famn..

Ted Gärdestad

På slutten av klippet sier han noen ord som er så sanne:

"Livet är motsägelsefullt - Det är inte en teori, eller en ideologi eller en linje eller - utan det är någonting som förändras"

Simon & Garfunkels "Bridge over troubled water" blir nesten for sterk etter Utøya-tragedien, men den er også en sang om å være til hjelp og støtte i en tung tid.

I løpet av dagen har det vært små øyeblikk av latter. Jeg kjenner at gleden over de små ting skal få ta overhånd igjen, for meg som ikke har mistet noen nære. Det er så mye å glede seg over. Og vi må få lov til å være glade også - livet er fullt av motsetninger! Og sorg utelukker ikke glede og lykke, eller omvendt.

I morgen flagger jeg på halv stang - i nabokommunen har de mistet ei ung jente. Som mor kan jeg bare forestille meg hvor vondt det må være for familie og venner. Så holder man litt ekstra rundt sine egne, leser en ekstra godnatthistorie og strekker tålmodigheten sin litt ekstra.

Etter det velger jeg å lete etter hverdagsgledene - de små tingene som utgjør selve livet!

Klem fra Moccamamma :)